när ska man sluta tvivla på sig själv? sånt där tvivel som bara växer och gror inom en.. sånt som får en att känna sig värdelös, en känsla av att inte tillhöra. en känsla om att de är lika bra att åka hem och gråta istället för att umgås med fina vänner... ångesten gror inom en, den gnager i varenda lite frå i kroppen. när ska den sluta gnaga? börjar bli trött på att vara ett sånt känslovrak. trött på att vara stark och vuxen. trött på att hålla uppe en jävla fasad.vem har sagt att man alltid måste vara stark?dags att återgå till gemenskapen där man egentligen inte hör hemma. 
fint motto de där.. de står inskrivet på min ankel som en påminnelse om att ja faktiskt ska leva livet till fullo. de va många år som jag gick runt i min dimma och bara överlevde dagarna.. dag ut och dag in bestod av samma känslor, samma möster och samma struktur. va är de för liv? när jag väl nådde en vändpunkt så började jag leva efter detta motto. som ett bevis för mig själv att jag var villig att ändra mitt liv så tatuerade jag in den. idag lever jag mitt liv, jag älskar de med och motgångar som kommer med paketet. ja försöker föra vidare budskapet till andra som är i behov utav de. de finns så många som enbart överlever sin vardag, de är dags att börja leva nu mina vänner!