de kallas tvivel

när ska man sluta tvivla på sig själv? sånt där tvivel som bara växer och gror inom en.. sånt som får en att känna sig värdelös, en känsla av att inte tillhöra. en känsla om att de är lika bra att åka hem och gråta istället för att umgås med fina vänner...

ångesten gror inom en, den gnager i varenda lite frå i kroppen. när ska den sluta gnaga?

börjar bli trött på att vara ett sånt känslovrak. trött på att vara stark och vuxen. trött på att hålla uppe en jävla fasad.

vem har sagt att man alltid måste vara stark?

dags att återgå till gemenskapen där man egentligen inte hör hemma.